När minnet spelar dig ett spratt!

Är det sant att vi minns det fantastiska bättre än det vardagliga?
Hur farligt är vårt minne? Och hur kan vi motverka minnets nostalgifälla?
Gunilla Heilborns nya föreställning "The Wonderful and The Ordinary" utforskar minnets och glömskans mekanismer. På fredag 27 oktober har den Sverigepremiär på Dansens Hus i Stockholm.

Gunilla Heilborn är känd för sina egensinniga föreställningar som blandar dans, det skrivna ordet och visuellt material. Nu är hon tillbaka på Dansens Hus, den här gången på vår stora scen. I The Wonderful and the Ordinary vandrar två dansare och tre skådespelare runt i minnenas palats på jakt efter det lågmält storslagna.

De flesta har någon gång upplevt hur minnet spelat oss spratt. Hur det omformat, helt ogenerat lagt till och dragit från, och till slut levererat en helt ny upplevelse till oss - en bra bit från ursprunget.

- Jag har alltid ansett mig ha ett bra minne, säger Gunilla. Jag minns detaljer och hela haranger av händelser och är fullständigt säker på att det var exakt så det var. Jag ser allt tydligt framför mig. Jag var helt säker på att jag gick på gräsmattan utanför Nordens Folkhögskola på Biskops-Arnö när jag fick höra om Tjernobyl. Det var 1986, höst och lite regnigt. Det är så jag alltid har berättat det. Men för några månader sedan sa Pia: "Tjernobyl, that was in April 1986. I know that for sure, because I was at a football camp in Korinthia when I heard about it." Vi googlade. Det var i april. Märklig känsla när minnet smulades sönder.

The Anti Nostalgia Monolouge
En föreställning om minne skulle lätt kunna bli en kväll med en nostalgins skimmer över sig. Forskningen visar att ju äldre vi blir, desto mer tenderar vi att bara minnas de bra sakerna från vårt liv. Förr - då sommaren alltid var solig, musiken bättre, människor ärligare, barnen gladare... 

- Det var inte alls det jag ville. Tvärtom känns i dessa dagar all slags nostalgi som en återvändsgränd. En oförmåga att se vad som är nu. 

Och det är här - i minnets önskan att försköna och förenkla - som vi närmar oss något farligt, menar Gunilla. Runt omkring oss utnyttjar nationer, intressegrupper och starka ledare denna människans oförmåga att se klart på sina minnen. Folkomröstningen om Brexit, Donald Trumps valkampanj, retoriken hos de framväxande högerextrema partier i Europa - alla har de använt nostalgins starka sken över sina argument och plakattexter.

- Varje gång vi tänker på ett minne, så glömmer vi några saker och lägger till andra saker som verkar passa in så bra och så vips har vi ett nytt minne. Det är alltid bara den senaste versionen som vi minns, säger Gunilla Heilborn.

Minneshjälp
Sedan antikens dagar har människor använt sig av diverse metoder för att förbättra sitt minne, till exempel genom att ta en alldaglig historia och återberätta den i spektakulära, vackra eller våldsamma bilder. Allt för att historien skulle fastna bättre i minnet. Och det fungerade förmodligen, eftersom de flesta av oss minns det fantastiska och omskakande bättre än det ordinära.

Men varför är vissa minnen så starka och skarpa, medan andra bara glöms bort? Och hur ska vi göra; vi som är trötta på extravaganta händelser? Vi som hellre vistas bland de små och oviktiga detaljerna, som vädrets växlingar förra sommaren, färgen på hundarna vi passerar och priset på sparris i maj. Vilka bilder ska vi använda oss av för att komma ihåg det vi vill minnas?

I arbetet med föreställningen har ensemblen experimenterat med en lång rad olika metoder för att förbättra minnet.
Men när allt testats och utvärderats återstod till slut ett, klassiskt råd:
- Om vi verkligen vill minnas saker, så är det bästa att skriva ner dem.

....................................................................................................................................................

SPELDATUM
Föreställningen har Sverigepremiär fredag 27 oktober kl 19.00 på Dansens Hus stora scen.
Den spelas också lördag 28 oktober, kl 19.00

....................................................................................................................................................

MEDVERKANDE

Idé och iscensättning: Gunilla Heilborn
Text & koreografi: Gunilla Heilborn tillsammans med de medverkande
På scen: Kenneth Bruun Carlson, Pia Hierzegger, Lorenz Kabas, Monika Klengel, Kristiina Viiala
Ljusdesign: Minna Tiikkainen
Kostym: Katarina Wiklund
Nyskriven musik, sånger och ljuddesign: Kim Hiorthøy
Film: Mårten Nilsson
Videoteknik & ljud: Jonas Holst
Ljustekniker: Johan Sundén
Produktionsledare: Emelie Bergbohm - Bohm Bohm Room
Producent: Theater im Bahnhof - Monika Klengel
Producent: Gunilla Heilborn - Åsa Edgren
Produktion: GH Produktioner och Theater Im Bahnhof
Samproduktion: Steirischer herbst och Riksteatern
Med stöd av: Kulturrådet, City Of Graz, Province of Styria, Austrian Ministry of Culture, Konstnärsnämnden, Stockholm stad, Dansens Hus, Stockholms Läns Landsting
Bild: Studio Reko

....................................................................................................................................................

PRESSBILDER
Bilder kommer att läggas upp här i vårt pressrum på fredag 27 oktober.

....................................................................................................................................................

PRESSBILJETTER
För mer info och pressbiljetter, kontakta susanne.wibert@dansenhus.se

Dansens Hus är Sveriges största gästspelsscen för samtida dans och närbesläktad scenkonst. Vi presenterar dynamisk och innovativ danskultur som berör – från både den svenska och internationella scenen. Under 2016 firade Dansens Hus 25 år. Verksamheten drivs som en stiftelse och invigdes 1991, vi ligger i Folkets Hus vid Norra Bantorget i centrala Stockholm. Vi har två scener, Stora scenen med en kapacitet på totalt 780 personer varav plats för 8 rullstolar med 8 följeslagare samt Lilla scenen med en publikkapacitet på 140 platser.